Johan Antus

Main menu: Home


De hemliga svenska beredskapssedlarna


Det hela började som i en spionroman. 
Natten mellan den 4 och 5 december 1939 transporterades under stor hemlig ett antal trälådor från Stockholm och Karlsborg till Jönköping.
Väl där möttes man av landshövdingen, militära befälhavare och polis.
En militärt förband säkrade stationen och ett antal trälådor transporterades med lastbil till hemligt stort bergrum i närheten.
Lådorna innehöll alla riksregalierna utom kungakronan och spiran (således bl.a. Erik XIV:s krona, Erik XIV:s spira, Erik XIV:s riksäpple, Gustav Vasas rikssvärd, Erik XIV:s riksnyckel), en del av den svenska guldreserven samt ett antal sedelplåtar.

Inför krigshotet förberedde sig Riksbanken genom att placera ut delar av rikets reserver och centrala papper till de centralorter vilka man inte trodde skulle ockuperas lika snabbt som exempelvis Stockholm. 1944 fanns det 411,1 ton guld i reserven varav 73,4 ton guld placerades i svenska depåer i Stockholm (avd.A), Jönköping (avd.B), Karlsborg (avd. C), Boden (avd D) samt i Malmö. Övrigt placerades, under årens lopp, bland annat i USA, Japan, Sydafrika, Portugal.


Dagens Riksbank


Originalritningen är tyvärr i dåligt skick men markeringen "trälådor" (apostrofer på originalet!)
låter onekligen spännande.


Riksbanken anhöll hösten 1937 hos Jönköpings kommun att få anlägga ett skyddsrum i Stads-parksberget. Skyddsrummet, kallat Jönköpingsdepån, byggdes med en så stor port så att man skulle kunna köra in med lastbil och består av flera stora och några mindre rum på var sida om en mittgång.
I berget finns det även andra valv som varit uthyrda till banker, försäkringsbolag, stadsförvaltningar, finansbolag, olika företag och sist men inte minst Frimurarorden. Flera av dessa har haft kontrakt långt in på 90-talet men riksbanken lämnade anläggningen 1980. Intressant är att flera arkivskåp fortfarande är låsta och man kan inte undgå att fundera på vad som döljs i dessa. Bortglömda värdehandlingar och, som nedan, original-kontrakt från 1944.




 Är det väl värt att skydda är det värt att skydda väl


 Inne i valvet finns det flera gallerdörrförsedda rum.


Även fortsättning är som en agentroman.

Riksbankens sista kassachef skulle 2006 gå i pension. När han städade ut sina säkerhetsskåp hittade man en bortglömd tygsäck märkt:

”Får endas öppnas av Riksbankschefen vid krigsfara”
(kanske inte ordagrant, mitt minne sviker mig här).

Säcken öppnades och ut föll en samling sedlar mycket få tidigare sett. De hemliga sedlarna hade då legat undangömda i 60 år. Efter diverse turer där sedlarna varit på väg till förstöring räddades de och finns nu i säkert förvar hos Myntkabinettet.







Alternativ svensk valuta, s.k. Krigssedlar eller Beredskapssedlar togs fram under stor sekretess i början av andra världskriget. Detta för att kunna användas om främmande makt ockuperat riket. Man undersökte om ett eget beredskapstryckeri var försvarbart. Det planerades till ett bergrum nära Jönköping men även en gruva i Ludvika fanns med som en möjlighet. Man bedömde dock att det skulle bli för dyrt och ta för lång tid varför sedeltryckeriet Thomas de la Rue Ltd i England valdes.


Sedlar tryckets och sedelplåtarna gömdes i början av kriget i Riksbanksberget i Jönköping.
Man köpte över 120 miljoner sedlar till ett värde av 4304 miljoner kronor. Dessa sedlar lades i depåer i  Jönköping, Stockholm, i Bodens- och Karlsborgs fästning samt i Falun, Örebro och Östersund.
Tanken var även att företaget Esselte på olika ställen in landet, vid behov, skulle ha kapacitet att trycka särskilda sedlar i valörerna 1, 5, 10, 50, 100 och 1000 kronor.


Det som är oerhört intressant med dessa sedlar är att de är tryckta i England 1951 dvs under det kalla kriget.
De var således en del av den beredskap vi hade om Sverige skulle ockuperas av Warszawapakten (som då var det enda hotet). Tanken var att man skulle använda sedlarna för att betala de motståndsmän som kämpade vidare, som valuta i delar av landet som ännu inte ockuperats och som förberedelse inför ett återtagande. Enligt Myntkabinettets chef, Ian Wiséhn var allt synnerligen hemligt och det är t.o.m. tveksamt om regeringen ens var informerad. Det är överlag svårt att hitta fakta runt dessa pengar säger Ian när jag träffar honom. Jag kan varmt rekommendera Ians bok om denna intressanta del av vår historia.


Stadsparksberget innehåller även andra hemligheter. Här finns en s.k. Luftskyddscentral (LSKC) och en Luftbevaknings-central som senare blev en  HC (Huvud Central) för kommunen. Men det är som man brukar säga en annan historia. Idag finns det inget guld och inga sedlar kvar i berget. Riksregalierna lämnade i november 1945. Man beslöt 1981 att beredskapssedlarna i sina 2663 lådor skulle förstöras.  Berget innehåller idag mest del högkvalitativt tjockmögel..



Nu slutar inte historien här! 1966 började man arbeta på nya beredskapssedlar. Förslaget var klart 1974 och omfattade 5, 10 och 100-kronorssedlar som skulle tryckas i Kumla och i Jönköping. Nedan några exempel.


Och det blir, för en kalla kriget intresserad, ännu bättre. I mitten av 80-talet beslöt Riksbanken att man skulle förbereda för än nyare sedlar i valörerna 50, 100 och 1000 kronor. Här tar dock historien slut. 1994 beslöt man att beredskapssedlar inte längre behövs.



foto Johan Antus.
De 8 närmast ovanstående bilderna är reproduktioner av bilder från Myntkabinettet eller boken "Sedlar i beredskap" och jag har tillstånd att publicera dom här.


´